Har tagit en långpromenad med Diza. Skrämde ungar och skällde på ingenting. Hon är allt fin! Grejen är den att när vi möter folk så vill hon sågärna hälsa på allt och alla. Hon ställer sig upp på bakbenen och viftar med tassarna som en galning. Vi mötte en familj och när Diza kom närmre tog båda barnen tag i pappans händer och drog sig närmare honom. Att en sån liten sak kan vara något så läskigt.